Ibland blir man inte nöjd med sin resa
och vill skylla på andra.
Men det var nog mitt fel ändå. Jag hade inte informerat mig om det taskiga vädret i Wien så här års. Det blåste en kall stickande vind från alperna. Och nederbörd av antingen snö eller ett isigt regn. Och jag som skulle fota de fina husen. Men icke, man riskerar inte objektiv och kamera. Går man in någonstans så är det genast fotoförbud. Men jag tillåter mig även att klaga på det dom erbjöd. Man får röka på barer och många näringsställen.
Sedan det eviga tiggeriet på gatorna. Vidare, är man inte i kejsarklass, så blir man snorkigt bemött. Det började redan vid inskrivningen på hotellet.
--Vad står det där?
Majorsgatan, svarar jag.
--Vad betyder det? Frågade tokfan!
--Vad betyder Örebro, fortsatte han!
Jag förklarade pliktskyldigt vad jag skrivit (på rätt rad).
Tidigare hade han ju fått min voucer.
Och han hade det även på skärmen.
Hela tiden var tölpen högdragen. En lill-hitler.
Dummare jävel får man leta efter!
------
Nåja, det var fantastiskt att se alla hästdroskor mitt i feb.
Man har varken fler eller snyggare i t ex Rom.
Och kuskarnas stil. Stefansdomen går inte av för hackor.
Ej heller Operan!
Vidare var flygbolaget Austrian Airlines helt OK.
Man höll tiden och bjöd på mat, vin och öl.
---------&--------
KOLLA DETTA KLIPP PÅ WIEN
EN DÅLIG FÖRLORARE.
RESONERAR SOM EN ENVIS 15ÅRING
---------------------&------------------
En något tankspridd affärsman hade svårt att hålla reda på sina paraplyer. Ofta glömde han dem på kontoret och köpte ett nytt, bara för att sen glömma även det nästa dag. En morgon när han var på väg till jobbet hamnade han bredvid en ung kvinna på bussen. När han reste sig för att stiga av tog han av misstag med sig hennes paraply.
- Förlåt, sa kvinnan, men det där är mitt paraply.
Han ursäktade sig skamset och lämnade bussen hastigt.
När han senare samma dag skulle åka hem från kontoret kom han ihåg sina paraplyer, och beslöt sig för att ta hem alla. Med famnen full av paraplyer steg han på bussen och fick av en slump sällskap med samma unga kvinna som på morgonen. Hon tittade förvånat på honom och viskade i hans öra:
- Du har ju lyckats rätt skapligt idag, eller hur?
och vill skylla på andra.
Men det var nog mitt fel ändå. Jag hade inte informerat mig om det taskiga vädret i Wien så här års. Det blåste en kall stickande vind från alperna. Och nederbörd av antingen snö eller ett isigt regn. Och jag som skulle fota de fina husen. Men icke, man riskerar inte objektiv och kamera. Går man in någonstans så är det genast fotoförbud. Men jag tillåter mig även att klaga på det dom erbjöd. Man får röka på barer och många näringsställen.
Sedan det eviga tiggeriet på gatorna. Vidare, är man inte i kejsarklass, så blir man snorkigt bemött. Det började redan vid inskrivningen på hotellet.
--Vad står det där?
Majorsgatan, svarar jag.
--Vad betyder det? Frågade tokfan!
--Vad betyder Örebro, fortsatte han!
Jag förklarade pliktskyldigt vad jag skrivit (på rätt rad).
Tidigare hade han ju fått min voucer.
Och han hade det även på skärmen.
Hela tiden var tölpen högdragen. En lill-hitler.
Dummare jävel får man leta efter!
------
Nåja, det var fantastiskt att se alla hästdroskor mitt i feb.
Man har varken fler eller snyggare i t ex Rom.
Och kuskarnas stil. Stefansdomen går inte av för hackor.
Ej heller Operan!
Vidare var flygbolaget Austrian Airlines helt OK.
Man höll tiden och bjöd på mat, vin och öl.
---------&--------
KOLLA DETTA KLIPP PÅ WIEN
EN DÅLIG FÖRLORARE.
RESONERAR SOM EN ENVIS 15ÅRING
---------------------&------------------
En något tankspridd affärsman hade svårt att hålla reda på sina paraplyer. Ofta glömde han dem på kontoret och köpte ett nytt, bara för att sen glömma även det nästa dag. En morgon när han var på väg till jobbet hamnade han bredvid en ung kvinna på bussen. När han reste sig för att stiga av tog han av misstag med sig hennes paraply.
- Förlåt, sa kvinnan, men det där är mitt paraply.
Han ursäktade sig skamset och lämnade bussen hastigt.
När han senare samma dag skulle åka hem från kontoret kom han ihåg sina paraplyer, och beslöt sig för att ta hem alla. Med famnen full av paraplyer steg han på bussen och fick av en slump sällskap med samma unga kvinna som på morgonen. Hon tittade förvånat på honom och viskade i hans öra:
- Du har ju lyckats rätt skapligt idag, eller hur?
