Jag skrev nyss om en riktig luffare och outsider..... På vägarna tills han blev 50 år. 17 år i en ladugård. Och till sist finrummet, en gammal arbetarbod. Luffarna var ofta välkomna gäster. De kunde berätta ett som annat om grannarna, t ex.

Luffarepoken startar samtidigt som utvandringen till Amerika. Och håller på några årtionden längre. När kalkbruken och tegelbruken (och annat som har lättillgängliga ugnar) läggs ned, så tar perioden slut. Luffarna var ofta duktiga hantverkare som inte fann sig hemma i industrins tidevarv. Ambulerande diversearbetare. Det var inte så bra i ett framväxande industrisamhälle. Dåliga, kanske förledande exempel. Folk måste sitta stilla runt fabrikerna. Måste vara lätta att kontrollera. Så kommer Lösdrivarlagen 1885-1965.

Jag dristar mig till att säga att den var en synnerligen obehaglig konstruktion. Nedanstående exempel kanske kan visa vad jag menar!

1940 var antalet lösdriveriakter i Malmö 37 till antalet. En genomgång av dessa visar att samtliga som blivit föremål för polisens intresse enligt lösdriverilagen hade en bakgrund inom något yrke. De benämns förvisso samtliga som före detta, men det visar ändå att de hade en bakgrund i arbetslivet. De hade varit anställda som arbetskarl (5), grovarbetare (4), fabriksarbeterska
(4), hembiträde (3), agent (2), köksbiträde (2), sjöman (2), trädgårdsarbetare (2) och så fanns där solitärer från yrken som kopparslagare, tapetserare, köpman, artistmålare,
artist, elektriker, kock och utkörare. Den yngste ”lösdrivaren” i sällskapet var en 21-årig springpojke.

LUFFARTECKEN
------------------------------------------
SÅ NÅGRA VITSAR
-Du har haft en sådan tur med dina tänder!
-Ja, jag har haft en riktig tandröta!
---------------
-Blev du klar med äppelmusten?
-Ja, sent om cider.
------------------
-Är det sant att Kumlafängelset ska byggas ut?
-Ja, det ska rymma flera!
--------------
-Det är så synd om myrorna!
-Vafördå? -Du har väl hört talas om myrstackarna!

Jag är lättroad jag. Till sist en favorit!
---------------------------
Hört i en tågkupé:
Vad är det som drar så fruktansvärt?
Det är loket!

VI HAR EN LITEN LOKAL SJÖ HÄR BREDVID. (Karta från Eniro, nere till vänster vårt hus)

TVÅ GÄSS, NÅGRA KNIPOR OCH ÄNDER.
--------------
SÅ HAR JAG MITT FRUKOSTSTÄLLE HÄR TILL HÖGER. 500 m OSTSYDOST (har alltid velat skriva det ordet). DÄR FINNS RYSLIGT MYCKET SOTHÖNS, VORE KUL OM NÅGRA TOG SIG HIT. UNGARNA ÄR SÅ SÖTA.

NILS RUNDGREN, BJÖRNJÄGARN, växte upp på Dalkarlshytte gård. "Gediget och präktigt stenhus. Vitrappat, med dörr och stentrappa mittpå. Gården höjde sig över de övriga rödfärgade trähusen". Pappan Franz Rundgren var 1/3 delsägare i LMV. Även ägare till en ångslup (Råsvalen) som tog 53 pers och gick i trafik på Storå.
Tröskverket skulle alltså drivas av två hästar på ett rullband. Hästar finns det överallt. Smart men icke fungerande i praktiken. En häst köper inte detta koncept. Det blev konkurs.
Björnjägarn var trådtjackluffare och så småningom konstnär. Det började med vispar, pjäxhängare och potatiskorgar av tråd han ofta tiggde till sig från Lesjöfors. Som alla luffare tog han diverse påhugg. Alltid pratsam. Han såg bra ut, var kraftig och snabbtänkt. "Baron" eller "greve" kallade han sitt tillfälliga värdfolk. Och fick han mat av en husa så hette hon "överhovmästarinna".
Det slutade på Liljevalchs och gallerier i Stockholm. Läs själv i Sten Björnulfson´s bok från 1994.

Då jag 1969 steg in hos Frank Karlsson´s i Stråssa och fick se några av dessa målningar tänkte jag direkt: "Detta är humor". Att man fick betala valfritt underströk det skojfriska. Fick konstnären alldeles för lite sa han ofta: "Kom gärna hit igen och ta med dig flera miljonärer". Jag var på väg att besöka "Björn" men något kom mellan. Det beklagar jag mycket nu. Här var en man som hade alla förutsättningar att bli något. Men som valde det fågelfria livet. Fågeln måste jobba för mat, det måste luffaren också. Sedan kan det räcka.

Ungefär vid T på kartbilden till höger kom Rundgren att stanna luffandet. Där lever han som dräng eller hjälpreda (obetald?). Han avlider 1971. Målningarna står nu i cirka 1000 kr på div sajter.

Om ett par dagar ska jag berätta om Björnjägarn. En härlig luffare och naivistisk konstnär från Bergslagen.
Under tiden kan man beskåda den härlige fotografen Desertrat´s generösa bilder.

Vi fortsätter med Bergslagen. EKOMUSEUM BERGSLAGEN är en måste-länk. Där får man t ex veta detta kuriösa:
Eiffeltornet i Paris är byggt av stångjärn
från Gravendals
Räckhammare.
------------------------------------------
Här beskrivs bergsmännen i JÄRNRIKET.COM
--------------------------------
Vidare, är det väl så att Bergslagen återbefolkas. Varenda jäkel som är något (eller vill verka vara något), ska ju ha gård där. Och upp växer udda näringsgrenar i parti och minut. Golfklubbar också, osmakligt nog. Är det sedan så att det blir varmare i Sverige finns svalka i skog och berg. Är luften obehglig att andas i städerna så vet jag var den är frisk.
Bergsmansgård ska man ha, det är finast. All kommungrädda och landstingsöverhet går ju i förtids-avtalspension numera. Lysande av hälsa och välmåga. Statsapparats-maffian, ej att förglömma. Dom lägger gärna sina ärligt förtjänta förmögenheter i Bergslagen. En gyllene sparbössa, i falurött.

SKOGSSTYRELSEN
JÄRNBOÅS BYGDEGÅRD
VAD ÄGDE MAN?
------------------------------------
Så mera kuriosa, härligt Kumla-foto
ALMANACKA MED JÄRNVÄGSTEMA 2007

Just nu är det mest mossa i huvudet på mig. Och lavar. Vilka härliga konstverk som tittar fram.
--------------------------------------
BERGSLAGEN är status. Dock är inte området helt lätt att sätta gräns på.
I början av 80-talet fick jag upp ögonen för denna pärla i rikets geografi. Jag var gäst på Nyhyttans Hälsohem. Som då drevs av 7-dags-adventisterna. Proffs på vegmat och läkeri. Det var stil på den tillställningen. En makalös matkonst. Riktigt relischöst var det. Sa man "dansband" så ojade dom sig.
Men det var kultur/industri-minnen som fångade mig. Naturens kraft och energi är alltid en religion! Ödsligheten och dramatiken i vildmarken ger mig bättre tröst än ökenguden från Palestina.
Av forskarna får vi veta att Bergslagen ligger i ena änden av det stora barrskogsbältet som slutar i Sibirien. Nu var det avfolkningbygd, mötte man någon stigman var det en byrådir i pension.
----------------&---------------
Om man tar sig före att äta lunch i Grythyttan och sedan fortsätter till Kopparberg; får man en vacker biltur. Väl framme går man en sväng på kyrkogården och bevittnar Bergslagens forna storhet. I gravstenar och eftermälen.

GULDSMEDSHYTTAN
USKENBYGDEN
BERGLUNDS HANDELSBOD
SAXÅ BRUK
HJULSJÖ SOCKEN
BREDSJÖKuriosa, detta vykort från ca 1900 Bredsjö
--------------------------------------
LOKABRUNN
GRYTHYTTANS GÄSTGIVERI

Även det obetydliga kan vara vackert om man tar en närmare titt.
En bit in i snåren, några meter från gångstigen, kan sköna saker uppenbara sig! Väster om Venakullen.
Det gula är väl?, Teloschistaceae

MÅNGA SNYGGA LAVAR HÄR

Påskafton och inte en enda påsksmällare. Härligt!
Här ett avskräckande konstverk i stället. Från 1684. "Pandemonium, or the Devil´s cloyster". Letar man sig till bokstaven A så finner man härskaren själv.

Långfredag.
Jesus var, som ni vet, en upprorsledare. En kämpe som samlade hårda män runt sig. Och drog på stråt mot orättvisor. En god socialist, om ni så vill.
Det jag inte gillar är djurplågeriet. I Markus 5 kan vi läsa om en man som drabbats av orena andar. Jesus driver ut de onda andarna och sänder in dessa i en svinhjord. Svinen rusar utför en brant och ner i en sjö. Omkring tvåtusen var det, och de drunknade i sjön.
Vilket vansinnigt djurplågeri !!
Som vanligt i Bibeln överdriver man. Men även om det bara var 50-100 grisar så är det synnerligen obehagligt.
Nu kanske någon säger att texten ska tolkas bildligt. Men vem ska tolka i så fall? Ska prästerna göra det? Nej, värre kotteri finns inte! Forskarna? Nej då kan det bli vad som helst.

Vi får nog tro på texten, rakt av, om vi ska tro på Bibeln.

När nu Jesus snart kommer tillbaka så skulle jag gärna se att han trollade hälften av alla bilar till cyklar. Det går åt helvete annars. De orena andarna som sitter i lyxbilisternas hjärnor måste drivas ut.

Blåsippa
Anemone hepatica

På ett ställe i Rynningeviken där änderna håller till och gödslar är
tussilagona stora som solrosor. Klicka på min bild och se själva.
------------------------
Det var så mycket vår i luften att en biskop kunde bita en servitris i örat. / C Morley

Italien film-posters här

Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land, där små citroner gula, de växa uppå strand, där näktergalar drilla allt uti dalen stilla, och snäckorna så röda, de lysa uppå sand.

BIRGER SJÖBERG, är en vårens diktare,
eller hur ?



Så har jag varit ute vid Kvismaren och kolla på ormar. En snok var vänlig nog att slingra fram till mina skor och hälsa på. Ovanligt lång och mager.