Har ett ganska underligt resonemang... Som jag börjar förstå bättre med tiden.
Kort: Livsviljan skapar lidande och ständigt sökande efter tillfredställelse. Om vi lyckas nå något kortsiktigt mål, kommer leda. Nya mål och leda. Osv. Långtråkigheten tycks bli vår följeslagare. Det vanligaste tillståndet.
Vi måste, om vi vill bli fria, ge oss på själva livsviljan !
"KONSTEN" SKULLE HÄR BLI EN FÖRSONING OCH MINDRE LIDANDE!
Musiken, bildkonsten och litteraturen. Även religion skulle kunna tjäna som bot mot det fåfängliga... Buddism, hinduism. Menar Schopenhauer
Bartoldo di Fredi 1370,
Så har vi min favorit Vitterkon
av Hans Gude
