Blåsippor i stor mängd vid Latorp--------
Så lite svensk historia.
REVOLUTIONEN (STATSVÄLVNINGEN) 1772
"Det som sedan hände - eller inte hände - hör till de många psykologiska gåtorna i historiens avgörande moment. Mössledarna visste att Gustav III
planerade revolution med franskt stöd. De visste att Kristianstad hade besatts av en revolutionär styrka. Inte desto mindre dröjde de två dagar utan att något hände i huvudstaden. De hade givit Upplands och Södermanlands regementen order att marschera till Stockholm och ansåg att man måste vänta..... Kungen väntade också i två dagar, och sedan gjorde han det ingen väntade: revolution på egen hand. Han var en stor regissör och en övertygande skådespelare. Improviserade uppträdanden var hans styrka. Och han måste improvisera snabbt, om inte fällan skulle slå igen om honom, då landsortsregementena hann fram till Stockholm..... Hela revolutionen var ett teaterstycke, vars framgång hängde på att huvudpersonens nerver höll för den roll han kreerade: rollen av en kung, hotad till livet av folkets och frihetens fiender men beredd att i spetsen för sina trupper slå ner hotet och ställa allt till rätta. Det måste suggereras fram i en bestämd situation i ett bestämt ögonblick, och den kunglige regissören hade efter förstudier klart för sig vaktparadens och vaktavlösningens möjligheter. Publiken, livgardets befälskår, var visserligen delvis preparerad av Sprengtporten, men dess reaktion var inte alls säkerställd".
Här bryter jag in. Scenen är alltså högvaktens rapportsal. Ögonvittnen visar på att kungen var nervös men behöll fattningen.
"Allt, absolut allt hängde på att det inte blev någon öppen konfrontation. Stämningen var blandad i rapportsalen, men den steg oemotståndligt sedan gardet väl hade tagit sitt parti, manskapet hade anslutit sig, kungen hade mottagit folkets hyllning på Stortorget och ridit ut i staden med en vit bindel om armen...."
Det var underofficerarna, inte de adliga officerarna, som avgjorde.
utomstående vittne, danske (blivande utrikesministern) Peter Bernstorff. "En alltför aristokratisk regering är kanske den mest förhatliga av alla, och den i Sverige var på väg att bli det."
Gustav III hade segrat och Lönnroth skriver: "Världen med alla dess triumfgator låg öppen för en stor hysterikers fantasi......Så öppnade sig vägen till planen på Norges erövring, till Anjala, Svensksund och till
planen på interventionen i Frankrike". Erik L. rundar av med Bellman: "Gustavs skål »Den bästa kung, som jorden äger«
Bellman var, som vanligt, förvånande exakt i sin text, även när den kunde verka överdriven. På Europas kungliga troner satt just då en kompakt uppsättning av sinnessvaga, underbegåvade eller indolenta män".
Vilken schvung i avslutningen.
Nåväl, Sveriges statsskick fördes 100 år eller mer tillbaka.
FRIHETSTIDEN VAR SLUT.
Men den hade mest varit frihet för adeln.
En frihet från en stark kung.
EN OBLODIG REVOLUTION
-----------
FIN LITEN SIDA OM GUSTAV III
Jag stavade tidigare Gustaf , men måste nog rätta mig
efter svensk skrivregel 1906.
"Det som sedan hände - eller inte hände - hör till de många psykologiska gåtorna i historiens avgörande moment. Mössledarna visste att Gustav III
planerade revolution med franskt stöd. De visste att Kristianstad hade besatts av en revolutionär styrka. Inte desto mindre dröjde de två dagar utan att något hände i huvudstaden. De hade givit Upplands och Södermanlands regementen order att marschera till Stockholm och ansåg att man måste vänta..... Kungen väntade också i två dagar, och sedan gjorde han det ingen väntade: revolution på egen hand. Han var en stor regissör och en övertygande skådespelare. Improviserade uppträdanden var hans styrka. Och han måste improvisera snabbt, om inte fällan skulle slå igen om honom, då landsortsregementena hann fram till Stockholm..... Hela revolutionen var ett teaterstycke, vars framgång hängde på att huvudpersonens nerver höll för den roll han kreerade: rollen av en kung, hotad till livet av folkets och frihetens fiender men beredd att i spetsen för sina trupper slå ner hotet och ställa allt till rätta. Det måste suggereras fram i en bestämd situation i ett bestämt ögonblick, och den kunglige regissören hade efter förstudier klart för sig vaktparadens och vaktavlösningens möjligheter. Publiken, livgardets befälskår, var visserligen delvis preparerad av Sprengtporten, men dess reaktion var inte alls säkerställd".Här bryter jag in. Scenen är alltså högvaktens rapportsal. Ögonvittnen visar på att kungen var nervös men behöll fattningen.
"Allt, absolut allt hängde på att det inte blev någon öppen konfrontation. Stämningen var blandad i rapportsalen, men den steg oemotståndligt sedan gardet väl hade tagit sitt parti, manskapet hade anslutit sig, kungen hade mottagit folkets hyllning på Stortorget och ridit ut i staden med en vit bindel om armen...."
Det var underofficerarna, inte de adliga officerarna, som avgjorde.
utomstående vittne, danske (blivande utrikesministern) Peter Bernstorff. "En alltför aristokratisk regering är kanske den mest förhatliga av alla, och den i Sverige var på väg att bli det."Gustav III hade segrat och Lönnroth skriver: "Världen med alla dess triumfgator låg öppen för en stor hysterikers fantasi......Så öppnade sig vägen till planen på Norges erövring, till Anjala, Svensksund och till
planen på interventionen i Frankrike". Erik L. rundar av med Bellman: "Gustavs skål »Den bästa kung, som jorden äger«Bellman var, som vanligt, förvånande exakt i sin text, även när den kunde verka överdriven. På Europas kungliga troner satt just då en kompakt uppsättning av sinnessvaga, underbegåvade eller indolenta män".
Vilken schvung i avslutningen.
Nåväl, Sveriges statsskick fördes 100 år eller mer tillbaka.
FRIHETSTIDEN VAR SLUT.
Men den hade mest varit frihet för adeln.
En frihet från en stark kung.
EN OBLODIG REVOLUTION
-----------
FIN LITEN SIDA OM GUSTAV III
Jag stavade tidigare Gustaf , men måste nog rätta mig
efter svensk skrivregel 1906.
