ULF (Sebastian Sune) SUNDELL

Nu är det böcker som gäller. Jag läser en uppsats av Åsa Karlsson om ekonomin i Sverige medan K12 satt i Bender. Karl var en bra krigare och en dålig regent. Det är allmänt känt. Men att han var så korkad som förslaget till självdeklaration visar, trodde jag inte. Själva skattesatsen var 2%. Allt räknades, även gångkläder. Och det var lika för alla. Vilket naturligtvis bröt mot allt ståndstänkande. Ett modernt drag, förvisso. Deklarationsprocessen skulle vara självrenande på något sätt. Men när pengarna väl kommit in var K12 noga med att dom gick till kriget och inte till alla hål i statskassan. Kontributionsränteriet bildades.-------
Så var det extraskatt och dubbel extraskatt. Dom här skatterna kunde vara på siden, betjänter, fickur, förgyllningar, etc. En kolossal snårskog!
Läs nere till höger här!

Sedan kan jag inte undanhålla er ett citat från Ernst Carlson (som utgivit Karls brev): "Kungen är ovedersägligen att räkna bland dem, som fäkta vida mer och bättre med svärdet än med pennan".
-------&-------
Vidare har jag införskaffat volym 18 i nationalupplagan av Strindbergs samlade verk. Det är en riktig "volym" på 690 sidor. Den ska jag ägna en timma om dagen (i långsam läsning). Så här skriver man bland annat i SvD

Strindbergs skrifter lever i varje ögonblick

....... Författare som misshagat Strindberg detroniseras i lakoniska ordalag. Bland dem lyser starkast hatobjektet Carl David af Wirsén, ”hovpoeten som aldrig är indisponerad”. Svenska Akademien liknas vid ett jesuitseminarium, och tidningsredaktionerna förvandlas till kappvänderier. Om den konservativa Nya Dagligt Allehanda heter det att den är ”en kvällstidning, iförd nattmössa och lidande av kronisk letargi, vet aldrig vad klockan har slagit. Den redigeras av en advokat, som mot ett modest vederlag tror på Jesu sällskap och Bernadottes ofelbarhet.” Strindberg har i sin samhällsrapport återuppväckt det friska humöret från ”Det nya riket” och repeterar inför ”Svarta fanor”. Det är en underbar läsning.