Anders Borg är den ende jag gillar i regeringen. Han verkar vara i "Gunnar Sträng klass". Försiktig, måttfull och aktsam om staten. Jag tror han kan ekonomi!? Och en bra talare är han därtill. Så här sa han i Berlin nyss: "Sveriges finanser var i många år, fram till mitten av 90talet, ett skräckexempel. Tvåsiffrigt budgetunderskott och växande statsskuld....." Det krävs mod att erkänna Bildt-regeringens fiasko. Och sossarna var lika dåliga, tidigare.
Det märks att den här mannen har läst filosofi. Han förstår att man inte kan låna pengar för att fixa arbeten. Att medicin av typ "New Deal" är historia. Sådant är inte vettig i ett land med god infrastruktur. Det blir som det eviga nyrustandet i galleriorna.
----------
Leif G W Persson om Annika Östberg. Har vi nån grövre kvinnlig brottsling i Sverige? Tre mord varav ett polis-dito.
---------&-------
Så var det Bildt. I början på 90talet gick det upp för mig att det här bara var en cynisk pratmakare. Som i alla lägen satte sig själv först och statsangelägenheter i andra hand. Odlande personliga kontakter, för framtida behov. På Balkan pratade han tills jänkarna drog pistol och gjorde slut på dumheterna.
-----
Hösten 1994 satt jag en söndag och åt frukost på St Jörgen i Malmö. Skulle senare på dagen avnjuta det svenska galoppderbyt. Det var fullt i frukostlokalen. Tyckte mina bordsgrannar såg bekanta ut på något sätt. Efter ett tag gick det upp för mig att det var moderata ministrar. Tre stycken. Vad var på gång? Jo, valupptakt! "Var är Bildt då? Nej, han kommer alltid sist.... Han äter inte frukost här..... Han kommer då mötet ska starta".
...................
Senare i förstaklass-vagnen på tåget hem mötte jag en av dem (som snart skulle bli av med sin ministerpost). Jag var lite uppåt och frågvis. "Jo, han kommer alltid precis när vi ska börja". Sedan ungefär: "Det är det enda man kan lita på.......". Av det fortsatta samtalet förstod jag att Bildt inte var någon kompis (till någon). Bara partikamrat.
-------
År 1992 klantade han till det ordentligt. Enklast beskrivet så här:
Regeringen Bildt hade som norm att hålla fast växelkursen, vilket de också försökte. Tyvärr så höll de emot alltför länge vilket kostade Sverige åtskilliga miljarder.
Sedan citat från Lars Jonungs "På jakt efter ett nytt ankare.....":
"Alla stater som ger sig in i den avreglerade världsekonomin och försöker hålla fast växelkurs måste därför spela vad som kallas ”the confidence game”. De måste till varje pris bevara finansmarknadernas förtroende.
Det svenska kronfallet i november 1992 var en följd av att detta förtroende eroderades...."
Det märks att den här mannen har läst filosofi. Han förstår att man inte kan låna pengar för att fixa arbeten. Att medicin av typ "New Deal" är historia. Sådant är inte vettig i ett land med god infrastruktur. Det blir som det eviga nyrustandet i galleriorna.
----------Leif G W Persson om Annika Östberg. Har vi nån grövre kvinnlig brottsling i Sverige? Tre mord varav ett polis-dito.
---------&-------Så var det Bildt. I början på 90talet gick det upp för mig att det här bara var en cynisk pratmakare. Som i alla lägen satte sig själv först och statsangelägenheter i andra hand. Odlande personliga kontakter, för framtida behov. På Balkan pratade han tills jänkarna drog pistol och gjorde slut på dumheterna.
-----
Hösten 1994 satt jag en söndag och åt frukost på St Jörgen i Malmö. Skulle senare på dagen avnjuta det svenska galoppderbyt. Det var fullt i frukostlokalen. Tyckte mina bordsgrannar såg bekanta ut på något sätt. Efter ett tag gick det upp för mig att det var moderata ministrar. Tre stycken. Vad var på gång? Jo, valupptakt! "Var är Bildt då? Nej, han kommer alltid sist.... Han äter inte frukost här..... Han kommer då mötet ska starta".
...................
Senare i förstaklass-vagnen på tåget hem mötte jag en av dem (som snart skulle bli av med sin ministerpost). Jag var lite uppåt och frågvis. "Jo, han kommer alltid precis när vi ska börja". Sedan ungefär: "Det är det enda man kan lita på.......". Av det fortsatta samtalet förstod jag att Bildt inte var någon kompis (till någon). Bara partikamrat.
-------
År 1992 klantade han till det ordentligt. Enklast beskrivet så här:
Regeringen Bildt hade som norm att hålla fast växelkursen, vilket de också försökte. Tyvärr så höll de emot alltför länge vilket kostade Sverige åtskilliga miljarder.
Sedan citat från Lars Jonungs "På jakt efter ett nytt ankare.....":
"Alla stater som ger sig in i den avreglerade världsekonomin och försöker hålla fast växelkurs måste därför spela vad som kallas ”the confidence game”. De måste till varje pris bevara finansmarknadernas förtroende.
Det svenska kronfallet i november 1992 var en följd av att detta förtroende eroderades...."