HEMSIDA (Från verkligheten och fantasin)

HEMSIDA (Från verkligheten och fantasin)
Från idévärlden. Den egentligt sanna, som ligger bortom tid och rum(enligt Platon) Och från verkligheten. Den flyktiga!!

söndag, november 04, 2007

NU TÄNKER JAG SÄTTA KULTUR-KULTIVERANDE KURS MOT STOCKHOLM.
Möjligen hamnar jag på KB (ny fin sida) och fuskar ett tag. Om G3´s dåliga sidor, kanske? Det onödiga kriget?

Musik här blir det, och konst på akademien.
Nästa logg kommer på torsdag.
------------&------------


Dueller
Vid Riksdagen 1769 avslutades ett våldsamt gräl på Riddarhuset med tio dueller.
James Landale´s bok: Duell är en välskriven och spännande sak om detta sorgliga kapitel. Massor av sorgliga exempel, och med ett huvudfall att följa.

-------&-------
Så här dör duellerandet ut:
Den nymodiga pistolen ersatte sabeln och värjan, och i en handvändning kunde vem som helst duellera. Tidigare hade det krävts åratals övning i fäktning, som ingick i en herremans uppfostran, innan man kunde delta i en duell.
Nu kunde vem som helst, av vilken samhällsklass som helst, strosa in i en vapenbutik, köpa sig ett par slaglåspistoler och skjuta sin motståndare till döds nästa morgon. Journalister duellerade för att försvara sina skriverier, läkare för att försvara sina metoder, domare för att försvara sina beslut.

Ett annat angrepp på duellerandets elitism kom från de nyutsprungna medelklasserna själva. De älskade att duellera, inte minst för att de trodde att de därmed vann insteg i överklassen........Denna skenbara demokratisering av duellerandet fick den märkliga effekten att bana väg för dess undergång.
Överklassen såg till sin fasa att det som en gång varit dess privilegium blev allmän egendom. Som sådan började en av verksamhetens strängaste regler försvagas, nämligen den som slog fast att en gentleman inte kunde vägra att anta en utmaning utan att riskera social utfrysning. Duellen var inte längre i sig ett kännetecken på hög ställning.

DUELLPLAKATET I SVERIGE
----------&&&-----------
Sänder med en katt från Kroatien. Det var som att se Maja Gräddnos när hon dök upp bland slagskämparna. De ärriga och tilltufsade vildkatterna! Varför hör man så lite om Gösta Knutsson, för resten. Det var en cool snubbe!