Det var många som jobbade på dynghögen i Karlslund. Men då skulle ni ha sett högarna på gamla K4, dom var som stora skidbackar. 450 hästar hade vi. Jag var alltid rädd för att det skulle vicka åt något håll på den slingrande plankvägen uppåt. Och att man skulle dras med. Ibland fuskade jag och tömde skotkärran i början eller halvvägs. Straffbart naturligtvis.På bilden nere till höger ser man tryckskadorna av den tunga sadeln. En sadel i fält hade två packfickor fram och två bak. Så hade man sovsäck och renskinn hoprullat och fastsatt med tre remmar längst bak. Hästfilten som användes i stället för vojlok, veks fyrdubbel. Den var tung. Och själv var man tung. Påhängd med
vapen och stridssele.Vi förflyttade oss mest nattetid och det var ritt i 50 min. Sedan avsittning för att gå bredvid i 10 min. Man släppte lite på sadelgjorden. Så fortsatte det växelvis. Ibland hade man oturen att få hand om en packhäst också. Vilken man ledde med en bambustång på ca 1 1/2 m. Och den jäveln konstrade alltid.
Baskern var man stolt över. Likaså en hel rad andra saker. Vi hade ingen snuskburk utan jägarkök. Sovsäck och renskinn. Exercisen var så att säga "nyttoinriktad". Inget meningslöst traskande på kaserngården. Till och med att vi tilläts använd mycket kort stubin vid sprängning. Och så uppfostrades vi i ridderligt beteende.
Baskern var man stolt över. Likaså en hel rad andra saker. Vi hade ingen snuskburk utan jägarkök. Sovsäck och renskinn. Exercisen var så att säga "nyttoinriktad". Inget meningslöst traskande på kaserngården. Till och med att vi tilläts använd mycket kort stubin vid sprängning. Och så uppfostrades vi i ridderligt beteende.
