
På bilden nere till höger ser man tryckskadorna av den tunga sadeln. En sadel i fält hade två packfickor fram och två bak. Så hade man sovsäck och renskinn hoprullat och fastsatt med tre remmar längst bak. Hästfilten som användes i stället för vojlok, veks fyrdubbel. Den var tung. Och själv var man tung. Påhängd med

Vi förflyttade oss mest nattetid och det var ritt i 50 min. Sedan avsittning för att gå bredvid i 10 min. Man släppte lite på sadelgjorden. Så fortsatte det växelvis. Ibland hade man oturen att få hand om en packhäst också. Vilken man ledde med en bambustång på ca 1 1/2 m. Och den jäveln konstrade alltid.
Baskern var man stolt över. Likaså en hel rad andra saker. Vi hade ingen snuskburk utan jägarkök. Sovsäck och renskinn. Exercisen var så att säga "nyttoinriktad". Inget meningslöst traskande på kaserngården. Till och med att vi tilläts använd mycket kort stubin vid sprängning. Och så uppfostrades vi i ridderligt beteende.

