Bild tagen en mild dag i januari. Släpljus och långa skuggor. En lätt is ger ett fint blankt mönster. Här skulle jag ha använt TIFF- formatet, för att kunna göra max förstoring. Nu är den jpg och 2,5 MB. Vinterljus är bäst när det gäller stämnings-bilder. Sommar och dagtid går inte alls.
torsdag, april 28, 2005
En rar liten kväll
Fågelskådning, Rynningeviken. En mycket trevlig ornitolog berättade om sitt liv med fåglarna. 380 kryss, så han var ingen amatör. Och en underbar Leica tub hade han. Kärrhök, så vacker. Och Tärnor. Och så dessa fula Skarvar. Kommer det en kolloni sådana, blir det inte kul.
söndag, april 24, 2005
Mycket fotboll
Rynninge mot Djurgården i torsdags. 1-3. Djurgården gjorde ett ryck i första halvlek och så var det klart. Dock kämpade R bra. En episod ska jag förmedla: i andra halvlek hade Dj ett kanonskott i trävirket uppe i krysset. Fem min. senare vart det lite krakel på andra sidan och det skulle bli frispark, en snubbe låg och tog igen sig ett tag. Jag stod alldeles bakom R´s tränare. R´s målvakt går framåt på sin planhalva, nästan till mittlinjen. Då skriker tränaren "Du gör det bra Kalle"(vad han nu hette). Kort paus, sedan "Den hade du tagit" !!! Det är humor, det. Målvakten log. Han hade stått staty medan det sjöng i målramen.
Så, damerna igår. KIF mot Göteborg. 1-1, orättvist, KIF var bäst. Vilken spelare örebrolaget har i Kristine Lilly. En världstjärna. Men så har man några dåliga, tyvärr.
Så är jag alldeles nyss hemkommen från Rynninge-Ludvika. 2-0. Vilken härlig liten arena vi har. Man kommer så nära. Gräset var perfekt.
Så, damerna igår. KIF mot Göteborg. 1-1, orättvist, KIF var bäst. Vilken spelare örebrolaget har i Kristine Lilly. En världstjärna. Men så har man några dåliga, tyvärr.
Så är jag alldeles nyss hemkommen från Rynninge-Ludvika. 2-0. Vilken härlig liten arena vi har. Man kommer så nära. Gräset var perfekt.
söndag, april 17, 2005
Åter en Bach-föreställning av Ulf Samuelsson i OP-kyrkan. Att så många gillar Bach !!? Hela långskeppet + tvärskeppet fullt. Många främmande satt längst fram, med viktiga miner. Kännare, docenter, kantorer, lockade ut ur sina hålor och studiekammare, kanske.
För mig tog det 20 år att komma fram till Johann Sebastian. Jag trodde länge att Mozart var den store, obestridlige mästaren. Vilket nästan alla obevandrade i klassiska-musiken gör. Bland kännarna är det nog Bach, som gäller. Sedan ofta Beethoven, där jag instämmer. Jag hade även en lång Schubert-period. Men han blev ju döder så fort, 1797-1828, 31 år, vad hinner man på det. Inte skriva mogna verk, i alla fall, som Beethovens sena kvartetter. Och han var heller inget underbarn som turnerade runt, typ Mozart. De facto, motarbetades Schubert av fadern, skolläraren
För mig tog det 20 år att komma fram till Johann Sebastian. Jag trodde länge att Mozart var den store, obestridlige mästaren. Vilket nästan alla obevandrade i klassiska-musiken gör. Bland kännarna är det nog Bach, som gäller. Sedan ofta Beethoven, där jag instämmer. Jag hade även en lång Schubert-period. Men han blev ju döder så fort, 1797-1828, 31 år, vad hinner man på det. Inte skriva mogna verk, i alla fall, som Beethovens sena kvartetter. Och han var heller inget underbarn som turnerade runt, typ Mozart. De facto, motarbetades Schubert av fadern, skolläraren
fredag, april 15, 2005
onsdag, april 13, 2005
Tack vare att allt finns på nätet, så vet jag nu datum när jag såg och hörde Jimi Hendrix:
Mariebergsskogens Folkets Park, Karlstad. 670520.
Efter mycket problem med tekniken, bland annat en ny grej, en pedal (heter det VAVA), kom man igång. Jag minns att det inte imponerade på mig. Vi hade lite eldvatten med oss och gick ganska snart ut i buskagen. Men det var något underligt med killen och det drog mig tillbaka. Det var mest hur han såg ut. Som ett UFO. Och det lät utomjordiskt. Jag tror vi var eniga om att detta var skit. Jag tar tillbaka allt och påstår motsatsen.
SIDA OM JIMI HENDRIX
Mariebergsskogens Folkets Park, Karlstad. 670520.
Efter mycket problem med tekniken, bland annat en ny grej, en pedal (heter det VAVA), kom man igång. Jag minns att det inte imponerade på mig. Vi hade lite eldvatten med oss och gick ganska snart ut i buskagen. Men det var något underligt med killen och det drog mig tillbaka. Det var mest hur han såg ut. Som ett UFO. Och det lät utomjordiskt. Jag tror vi var eniga om att detta var skit. Jag tar tillbaka allt och påstår motsatsen.
SIDA OM JIMI HENDRIX
måndag, april 11, 2005
fredag, april 08, 2005
Det sista om Madame på ett tag. .. Hon föddes 1893 i London och gick under tre år som lärling hos dåtidens mest framstående kvinnliga porträttfotograf, Lallie Charles. Efter detta startade hon sin egen fotostudio och gjorde succé som porträttfotograf i den brittiska huvudstadens finare salonger. 1921 ställde hon för första gången ut sina bilder vid The Royal Photographic Society vilket ledde till att hon fick mer uppmärksamhet och 30-talet kom att bli hennes mest framgångsrika period.
Trots detta tyckte hon att svartvita fotografier var begränsande och hon sökte ständigt nya utmaningar och började experimentera med färg, något som inte uppskattades av hennes samtid som tyckte att färg var något onaturligt i foto. Men Madame Yevonde gav inte upp utan fortsatte att försöka övertyga folk om att färg var framtidens melodi.
1932 ställde hon ut sina bilder på Albany Gallery och blev därigenom den första brittiska fotografen att ställa ut färgporträtt i hemlandet. Utställningen hyllades av prestigefulla British Journal of Photography och detta öppnade vägen för nya uppdrag. Bland annat tog hon porträttbilder av hertigparet av Kent som ville ha lite mer artistiska och icketraditionella bilder. Hon gjorde även reklamjobb för Christie's, Daimler och fotograferade för tidskriften Fortune Magazine. Och det var nu hon började jobba med sina gudinnebilder som hon kommit att bli mest känd för. Genom att fotografera Londons elit som mytologiska figurer som Medusa och Venus blev hon mycket omtalad.
Trots detta tyckte hon att svartvita fotografier var begränsande och hon sökte ständigt nya utmaningar och började experimentera med färg, något som inte uppskattades av hennes samtid som tyckte att färg var något onaturligt i foto. Men Madame Yevonde gav inte upp utan fortsatte att försöka övertyga folk om att färg var framtidens melodi.
1932 ställde hon ut sina bilder på Albany Gallery och blev därigenom den första brittiska fotografen att ställa ut färgporträtt i hemlandet. Utställningen hyllades av prestigefulla British Journal of Photography och detta öppnade vägen för nya uppdrag. Bland annat tog hon porträttbilder av hertigparet av Kent som ville ha lite mer artistiska och icketraditionella bilder. Hon gjorde även reklamjobb för Christie's, Daimler och fotograferade för tidskriften Fortune Magazine. Och det var nu hon började jobba med sina gudinnebilder som hon kommit att bli mest känd för. Genom att fotografera Londons elit som mytologiska figurer som Medusa och Venus blev hon mycket omtalad.