-----Från verkligheten och fantasin-----

-----Från verkligheten och fantasin-----
Från idévärlden. Den egentligt sanna, som ligger bortom tid och rum(enligt Platon) Och från verkligheten. Den flyktiga!!

onsdag, februari 11, 2009

Phu, phu, jag var ute och red igår.
Som vädret var prima, snön låg vacker och inbjudande, drog jag på. Det sitter i skrevet och innanlåren idag. Och inte har jag någon kvinna som kan massera heller. Phu! Men livet är inget värt om man inte får riskera det ibland.

------\/------
Jag tänker inte skriva på en vecka nu. Därför blir det en lite längre drapa.

Har intresserat mig filosofiskt
för hur liten roll Svenska kyrkan och svartrockarna spelar
idag.
I samhället i allmänhet och som överhöghet för skolan i synnerhet!
Ingen jävel bryr sig om dom numera.

Annat var det minsann förr!
I lagen om
folkundervisningen i riket 1842 heter det:
1: I varje stadsförsamling och i varje socken ska finnas minst en skola och utbildad lärare.
2: Det ska finnas en skolstyrelse där kyrkoherden är ordförande.
3: Undervisning och disciplin underställes domkapitlet.

Jag har förenklat språket lite. Men han står där tydligt, svartrocken.
Makt över land och folk är makt över dess ungdom. Fråga Hitler!
Nåväl, Det fanns två som särskilt drev denna fråga och massor som var emot. Erik Gustaf Geijer och kronprins Oscar var drivande och så gott som hela borgarklassen var emot. Många bönder var också emot pga kostnaden.
Om ni orkar så läs den välgjorda länken på Geijer här ovan. Det var högermannen som blev liberal och sedan nästan socialist.
Sedan tar vi ett raskt hopp 100 år fram i tiden. Till Sven Delblanc och Hedebyborna.
Där spelar kyrkoherden fortfarande en central roll. Sedan gick det snabbt utför med
kyrkans inblandning i skolan. Här citerar jag professorn i kyrkohistoria Ingmar Brohed:
"Så tog Sverige steget mot full religionsfrihet 1951. Nu var det inte längre fråga om vars och ens fria val till religion utan också från religion".
Mitt minne från 50talet var någon enstaka psalm på tramporgel
och terminsavsluten. De störde inte mig.
-----------&----------
Ett sorgligt kapitel.



Jag vill hålla på kvinnorna i politiken, men blir ofta besviken.
Nu är det Julia Tymosjenko. Kanske blev man förförd av hennes yttre.... Många menar att det är hon som bär skulden för gaskriget med Ryssland. Till stor del i alla fall.
Hon har redan tidigare blivit dömd för brott i den stilen (gasstöld).
Vid mitt långa samtal med ukrainaren som hade utställningen på biblioteket framkom ett och annat. Han hade också blivit lockad av hennes charm. Men insikten och den bittra verkligheten kylde snabbt ned passionen.
Han gav tummen ner!
Det är klart att Ukraina chansar och stjäl gas. På den positiva USA/europeiska opinionen för landet, så att säga.
Julia lär även ha blivit mångmiljardär på handel med gas..