-----Från verkligheten och fantasin-----

-----Från verkligheten och fantasin-----
Från idévärlden. Den egentligt sanna, som ligger bortom tid och rum(enligt Platon) Och från verkligheten. Den flyktiga!!

måndag, december 29, 2008

EN FÖRHÅLLANDEVIS
LÄTTLÄST OCH BILDRIK BOK
OM BENITO MUSSOLINI

I Göran Hägg´s bok om Mussolini har jag fått upp ögonen för
den fascist-hatande påven Pius XI
Citat:"En händelse vid samma tid som dock var fördelaktig för regimen var skiftet på påvestolen. Den stridbare Pius XI hade avlidit den 10 februari 1939. Påven hade förberett ett ursinnigt tal mot rasismen och regimen, som aldrig kom att hållas, och jesuiterna i inkvisitionen höll just på att utarbeta en bannlysning av Adolf Hitler, som nu inte heller blev av."
---BANNLYSNING AV HITLER FRÅN
INKVISITIONEN, DET HADE NOG HAFT STARK
VERKAN, ÄVEN BLAND TYSKARNA---
---------&-------
MUSSOLINI VAR INTE ANTISEMIT

Men tvingades sakta men säkert in på den linjen. Italien var mer tolerant mot judar än det flesta länder. Så här skriver Hägg:"...i den unge Mussolinis egen retorik finns antisemitiska tillmälen och rasistiska funderingar. Men i verkligheten snarast mindre än hos de flesta samtida europeiska politiska rörelser och ledare - inklusive den svenska socialdemokratin vid samma tid."
Den 14 maj 1938 hade tyskarna förmått M att starta en rasistisk kampanj. "Den 15 juli 1938, uttalade sig den åldrige påven Pius XI ursinnigt mot manifestet och deklarerade: "Antisemitismen är inte bara en felaktig idé, hela den lärans anda står i motsats till tron på Kristus!" Efter ett ännu skarpare, offentligt uttalande från Vatikanen tvingades Ciano (utrikesminister) den 30 juli kalla till sig den påvlige ambassadören".



LÄNK 1
LÄNK2
Ljudlänk
------------&-----------
Lite kuriosa orkar vi med. Mussolini var en duktig violinist.
Och som jag tidigare berört tog han i på skarpen mot maffian. Vilket fick till följd att många stack över till USA.
Här text från en annan källa:

"Mussolini, som varit lärare, talade fem språk,
skrev böcker och
spelade fiol.
Han var också en lysande journalist och ett retoriskt
geni. Han var slug och försiktig, men efter
enorma framgångar

berusades han av makten och förlorade omdömet.
Slutet blev
förfärligt, både för "il Duce" och för det italienska folket"


----------------------------

SÅ MÅSTE VI HA LITE ROLIGT

DEN HÄR BÖRJAR SÅ SNUSKIGT
ATT JAG TVEKAR!