NILS RUNDGREN, BJÖRNJÄGARN, växte upp på Dalkarlshytte gård. "Gediget och präktigt stenhus. Vitrappat, med dörr och stentrappa mittpå. Gården höjde sig över de övriga rödfärgade trähusen". Pappan Franz Rundgren var 1/3 delsägare i LMV. Även ägare till en ångslup (Råsvalen) som tog 53 pers och gick i trafik på Storå.
Tröskverket skulle alltså drivas av två hästar på ett rullband. Hästar finns det överallt. Smart men icke fungerande i praktiken. En häst köper inte detta koncept. Det blev konkurs.
Björnjägarn var trådtjackluffare och så småningom konstnär. Det började med vispar, pjäxhängare och potatiskorgar av tråd han ofta tiggde till sig från Lesjöfors. Som alla luffare tog han diverse påhugg. Alltid pratsam. Han såg bra ut, var kraftig och snabbtänkt. "Baron" eller "greve" kallade han sitt tillfälliga värdfolk. Och fick han mat av en husa så hette hon "överhovmästarinna".
Det slutade på Liljevalchs och gallerier i Stockholm. Läs själv i Sten Björnulfson´s bok från 1994.
Då jag 1969 steg in hos Frank Karlsson´s i Stråssa och fick se några av dessa målningar tänkte jag direkt: "Detta är humor". Att man fick betala valfritt underströk det skojfriska. Fick konstnären alldeles för lite sa han ofta: "Kom gärna hit igen och ta med dig flera miljonärer". Jag var på väg att besöka "Björn" men något kom mellan. Det beklagar jag mycket nu. Här var en man som hade alla förutsättningar att bli något. Men som valde det fågelfria livet. Fågeln måste jobba för mat, det måste luffaren också. Sedan kan det räcka.
Ungefär vid T på kartbilden till höger kom Rundgren att stanna luffandet. Där lever han som dräng eller hjälpreda (obetald?). Han avlider 1971. Målningarna står nu i cirka 1000 kr på div sajter.
Tröskverket skulle alltså drivas av två hästar på ett rullband. Hästar finns det överallt. Smart men icke fungerande i praktiken. En häst köper inte detta koncept. Det blev konkurs.Björnjägarn var trådtjackluffare och så småningom konstnär. Det började med vispar, pjäxhängare och potatiskorgar av tråd han ofta tiggde till sig från Lesjöfors. Som alla luffare tog han diverse påhugg. Alltid pratsam. Han såg bra ut, var kraftig och snabbtänkt. "Baron" eller "greve" kallade han sitt tillfälliga värdfolk. Och fick han mat av en husa så hette hon "överhovmästarinna".
Det slutade på Liljevalchs och gallerier i Stockholm. Läs själv i Sten Björnulfson´s bok från 1994.
Då jag 1969 steg in hos Frank Karlsson´s i Stråssa och fick se några av dessa målningar tänkte jag direkt: "Detta är humor". Att man fick betala valfritt underströk det skojfriska. Fick konstnären alldeles för lite sa han ofta: "Kom gärna hit igen och ta med dig flera miljonärer". Jag var på väg att besöka "Björn" men något kom mellan. Det beklagar jag mycket nu. Här var en man som hade alla förutsättningar att bli något. Men som valde det fågelfria livet. Fågeln måste jobba för mat, det måste luffaren också. Sedan kan det räcka.
Ungefär vid T på kartbilden till höger kom Rundgren att stanna luffandet. Där lever han som dräng eller hjälpreda (obetald?). Han avlider 1971. Målningarna står nu i cirka 1000 kr på div sajter.
